För hundra år sedan stod Karin och Carl Larsson för det udda, det extrema. De följde inte dåtidens konventioner, de vågade leva utanför normerna och skapade ett hem och ett sätt att leva som idag representerar svenskheten. Alla är vi uppväxta med Carl Larssons akvareller inetsade på näthinnan.

Utställningen Sundborn goes extreme again visar upp det extrema idag som kanske blir det äktsvenska imorgon.

Vi fick i uppdrag av Carl Larsson-gården i Sundborn, Dalarna och Röhsska museet i Göteborg att för utställningen Sundborn goes extreme again skapa familjen Karin och Carl Larsson som fulmonster.

 Karin och Carl Larsson var ett stilbildande kändispar med massor av barn, åtta stycken varav ett, Matts, dog när han var liten. Karin och Carls hem, konstnärsskap och sätt att leva skapade ett nytt ideal i sekelskiftets Sverige. De tunga draperierna och stora möblerna blev rena raka linjer, linnegardiner och glatt lekande och busande barn.

Utställningen Sundborn goes extreme again ville se hur dagens normbrytande ledande designers i Sverige uttrycker sig. Vad är det som bryter dagens ideal och skapar morgondagens folkhem?

Carl

(Carls monsterhistoria är en kort sammanfattning av hans självbiografi. En läsvärd biografi om en äldre man som är mycket besviken på att hans omgivning inte lever upp till hans storhet och geni.)

Carl är bäst, det tycker alla. Det tycker Carl också. Synd bara att alla andra är så kassa.

Med utgångspunkt i Carl Larssons etsning ”Skrivarspöket” från 1896 har vi försökt fånga den mörkare Carl. Skrivarspöket är mycket fascinerande eftersom den bryter mycket från det vi vanligtvis förknippar med Carl Larsson. De svarta broderierna är inspirerade av kurbitsmönster. Kroppen är gjord av collagetröjtyg. Håret är av syntetgarn och ögonen av knappar och moulinégarn. Broderierna är av moulinégarn och plastpärlor.

Lisbeth

Lisbeth är ett trevligt litet monster som ingen har något ont att säga om. Men när ingen ser passar hon på att busa lite grann - en sönderklippt tröja här, en käftsmäll där, och aldrig får hon skulden. Gud va härligt!

Vågmönstret på baksidan är inspirerat av Karins gobeläng "De fyra elementen". Idén till Lisbeths lilla djävul bakom örat fick vi av Karins draperi "Kärlekens" ros, där en liten orm slingrar sig runt rosens stjälk som en symbol för det mörka i kärleken. Djävulen ger den utåt sett så välartade Lisbeth alla hennes busiga idéer. Vågor är ett återkommande tema i Karins textilkonst. Broderierna på framsida är inspirerade av kurbitsmönster. Kroppen är gjord av bomullstyg. Ögonen och djävulen av knappar och moulinégarn. Applikationer av trikå och collegetröjtyg. Broderierna är i moulinégarn.

Karin

Släkten är värst, tycker Karin. Är det inte det ena så är det det andra. Men lilla jag då? Varför är det ingen som bryr sig om hur jag mår? Jag jag jag, mig mig mig, tänker hon och låser in dom små liven i tvättstugan. Idag ska de fan inte få störa.

Karin är inspirerad av Karin Larssons och hennes släktduk. Släktduken återfinns på matsalsbordet i Sundborn och illustrerar hela familjen, döda såväl som levande. Karin uppfann sina stygn allt eftersom hon broderade och struntade ofta i att fästa trådar och brydde sig inte om när det blev lite skevt. Handen ska synas. Karinmonstret är ett mjukt monster som är bra på att krama och trösta. Monstret är en supermorsa med hela släktträdet broderat på sig men som ibland blir överväldigad och behöver fly. Kroppen är gjord av collegetröjtyg. Ögonen är gjorda av plastknappar och moulinégarn. Broderierna är i moulinégarn.

Esbjörn

På torsdag drar Esbjörn till Ping-Pong. Det blir hans femte långresa, för han älskar verkligen backpacker-livet. Biran är så billig och lokalbefolkningen har rytmen i blodet. Inte som i Tvåflodsskogen, här är alla torra och tysta och det händer aldrig nåt. Inte nåt som Esbjörn får höra om i alla fall.

Precis som Karin och Carl har vi här låtit inspirera oss av japansk kultur och skapat ett manga-fulmonster. Esbjörn är könsöverskridaren en androgyn kille i rosa och under den veckade kjolen hittar man tre ben. Kroppen är gjord av collegetröjtyg. Ögonen är av trikå. Kläderna är gjorda av en nylonstrumpa, papper och remsor från en japans tidskrift. Broderierna är i moulinégarn.

Ulf

Ulf älskar att springa runt och stoja och skrika och leva livet till max.

”Kom och var med och kalasa, man lever bara en gång!” ropar han till dom han ser.

Alla monster tycker att Ulf är en jobbig jävel.

Ulf är inspirerad av Carls vurm för Dalarna och Carl och Karins experimentlusta. Deras punkattityd att inreda efter tycke och smak och strunta i samtidens konventioner om hur ett hem skulle se ut. Kroppen är gjord av collegetröjtyg. Applikationerna är av bomullstyg som bland annat kommer från gamla påslakan och en gardin. Ögonen är gjorda av collegetröjtyg, blandade knappar, moulinégarn och polyestertråd. Broderierna är av moulinégarn och håret av mohairgarn och två sorters syntetgarn.

Pontus

Pontus är en cool kille fast han har aldrig gjort nåt. Vad spelar det för roll när man kommer från en cool, rik familj? Pontus är fett nöjd med sig själv.

Pontus har dagens folkhem broderat på sig. Han spinner vidare på det Carl Larssonska idealet och ser det vackra i miljonprogrammet och hemkänslan i parabolerna och höghusen. Kroppen är gjord av collegetröjtyg. Ögonen av collegetröjtyg, en knapp och moulinégarn. Broderierna är i moulinégarn, glas- och plastpärlor och olika sorters knappar.

Kersti

“Som man bäddar får man ligga”, sa Kersti och la bajs i sängen.

Här har vi hämtat inspiration till det rödrutiga tygvalet från de Larssonska barnens sovrum. Karin själv sydde ett nattlinne av handdukar till Kersti. Precis som i många av Carl Larssons tavlor av barnen har vi också fångat Kersti i pyjamas i full färd med bus och lek och allvar. Kroppen är gjord av bomullstyg med applikationer av annat bomullstyg. Ögonen är gjorda av plastknappar och moulinégarn. Broderierna är gjorda av moulinégarn och plats och glaspärlor.

Matts

So long suckers! Jag drar!

Med Matts ville vi få in Street Art i familjen. Med utgångspunkt i det ursvenska (Larssonska?) Sverige representerat av dalahästen ville vi hitta ett uttryck för den moderna svenska konsten. Att få med en screentryckt t-shirt tyckte vi var kul eftersom det var så vi började. Förhoppningsvis lyckades vi också fånga det barnsligt lyckliga i Matts uttryck som Carls akvareller av sina barn ofta gjorde. Kroppen är gjord av fleece. Ögat av knappar. Kläderna är av collegetröjtyg och stenciltryck med textilfärg. Turbanen är av bomullstyg från ett påslakan. Dalahästen är från Nusnäs och har blivit ommålad med sprayfärg av graffitityp.

Brita

Oj, sa lilla Brita, jag vågar inte titta
tänk om mamma hittar,
mig liggandes såhär.
Det vore ju så skämmigt,
sånt här ska hållas hemligt 
det sägs ju vara farligt och lite fult sådär.
Men busa är ju roligt, ja ofta helt otroligt
Livet blir mer ballt, jag vågar prova allt det här!

Brita representerar kids av idag. Karin Larsson skapade egna kläder och stilar. Hon hatade korsetter och skapade praktiska förklädesklänningar och lekvänliga kläder till sina barn. Istället för Karins förkläden har Brita sitt emo-hår och coola designerunderkläder. Hon inspireras av manga och rätt hårprodukter. Kroppen är gjord av bomullstyg. Ögonen av trikå, knappar och moulinégarn. Applikationer av trikå och collegetröjtyg. Broderierna är i moulinégarn.

Suzanne

Det bor en clown under Suzannes säng. Den skrattar och spexar när hon försöker sova. Gud vad hon hatar det. Skratt och spex alltså.

Suzanne är inspirerad av det romantiska och skira i Carls målningar, och rosetterna är hämtade från bården i Karins och barnens sovrum. Kroppen är gjord i ullsyntettyg från en gammal gardin. Ögonen är av bomullstyg, knappar och moulinégarn. Applikationerna är i syntettyg från två gamla gardiner. Broderierna är i moulinégarn.